Nu har tvåan...

...verkligen börjat, med allt vad det innebär. En månad in på terminen känns det som om vi har åstakommit mer än under halva etta. Önskan om dygnet hade åtminstonde några extratimmar infann sig för länge sedan och jag har redan bestämt mig vad jag ska önska mig i julklapp - en lektion i hur man hinner med träningvännerskola och allt vad det är som ska hinnas med.

Och så var det den där svenskauppgiften. Att prata på om sig själv i fem minuter, det kan väl inte vara speciellt svårt? Eller? Redan när jag skulle hitta på ett tema att utgå ifrån tog det stopp. Det får inte vara för tråkigt och inte för personligt. Inte för dystert men inte heller för käckt. Tillslut landade jag i ett ämne som jag trots allt brinner lite smått för - min kristna tro. Jag hoppas kunna slå hål på lite fördomar samtidigt som jag får vädra mina. Just nu är jag bara rädd att jag kommer låta som en missionär med mål att få så många som möjligt att konvertera.
Det är inte mitt syfte.