Oj, vad mysigt...

det var med redovisningarna! Jag hade kunnat sitta hela dagen och lyssnat på alla underbara små berättelser. När det blev min tur kände jag min relativt lugn, kanske främst på grund av den trygga stämningen som hade infunnit klassrummet. Innan redovisningen var jag lite nervös att jag inte skulle få fram vad jag egentligen ville säga, men nu efteråt det känns som om jag lyckades med det. Mina fem minuter gick överhuvudtaget väldigt smidigt.

Vad gäller språksociologin har jag parat ihop mig Oliver, något som känns väldigt bra. Vi har, vad jag kan minnas, inte arbetat tillsammans förut så det ska bli kul att se vad vi kan åtstakomma. Jag tror att vi kommer fungera super ihop!
Eftersom jag tycker språksociologi är väldigt intressant överlag så hade det inte gjort mig någon större skillnad vilket ämne vi än hade valt att jobba med. Nu blev det svordomar och det blir antagligen toppen. Vi har redan lyckats få tag i en bok som verkar hur bra som helst. Nu är det bara att hoppas på att allt går så smidigt som jag tror att det kommer.

Kärlek Till Hemstaden och Användbara Farfäder

De närmaste veckorna skall Nv2b göra djupdykningar och noggranna granskningar, inte av kemikalieförrådet i Arvid Carlsson och inte av jordlager i naturskyddad skog utan i något så bekant och hemtamt som det svenska språk vi använder oss av varje dag. Ju närmare man kikar på det desto mer både fascinerande och främmande ter det sig och ordnörd som jag är beskådas samtliga dialektmysterier från soffan hemma. Egentligen kan man dra en parallell till arbetsområdet i biologin som vi håller på med nu om biologisk mångfåld. Nyinflyttade arter kan jämföras med de låneord som tokigt snabbt breder ut sig i vårt språk och små isolerade byar med speciella dialekter är bevarade naturreservat. Men till skillnad från när det gäller ekologin finns det ytterst få regler runt hur språket skall bevaras, det får slitas och slängas med lite som det vill. Finns det någon som inför fröbanker och förbud mot genmanipulering när det gäller språkliga variationer? Men det är ju också det som format vårt språk, att det varit utsatt för allt vi människor utsatts för under generationer, och det är just det som gör att det är så intressant att studera.

När det gäller våra minilektioner har jag och min samarbetspartner Henrik hittat en, i alla fall för mig oväntad, guldgruva i Henkes farfar. Han har visat sig vara en fena på Göteborgs historia och detta passar sig utomordentligt bra då det ämne vi valt är just gatunamn och dess historia. Dessutom kan ju människor bidra med berättelser och infallsvinklar som man inte kan hitta i någon bok. Ser fram emot arbetsområdet, särskilt som jag bor i gamla Majorna (blev sentimental när Lindström refererade till mina hemkvarter som Göteborgs Montmartre) och gatorna är fulla med gamla historier om människor som levt där.

Språksociologi....

Torsdagens svenska lektion innebar verkligen väldigt mycket nytt på en gång. Jag hade väl kanske någorlunda koll på vad språksociologi var redan innan, jag har bland annat sett de flesta av Fredrik Lindströms program tidigare, men det är ändå mycket att tänka på nu så här precis i början på ett nytt arbete. Vad ska vi arbeta med och varför, vad ska man tänka på att ta upp, hur ska man hitta litteratur och kanske framförallt, hur ska man få förstålese för ämnet i stort?

Jag ska jobba tillsammans med Jonathan och vi brukar väl klara oss rätt bra tillsammans. Vi har i vilket fall som helst ganska lätt att förstå varandra och det är väl antagligen det viktigaste. Hur det blir med resultat och prestationer kommer senare. Efter lite diskussioner kom vi fram till att vi ska jobba med sociolekter, som känns kul men samtidigt väldigt omständigt. Det gäller nog att fokusera. Nu till en början hade jag tänkt leta lite refernslitteratur på biblioteket här hemma i kungsbacka, som oftast brukar ha ett mycket stort utbud av det mesta. Det brukar inte finnas någon anledning för mig att åka in till stadsbiblioteket och leta böcker, de har i stort sett allt där.

Men, först är det helg och vila :)

Utvärdering

Jag tyckte att det gick bra på vår redovisning och det var enormt trevligt att lyssna på alla. Jag önskar nästan att jag hade kunnat höra allas intressanta historier, men tyvärr tillät inte min hälsa riktigt det.
Jag tycker att språksociologi-arbetet ska bli riktigt lärorikt och kul. Vi har tänkt att arbeta om påhittade språk och vi får väl utveckla en strategi om hur vi ska förhålla oss till detta. Då kanske vi kan jobba lite om hur språk uppkommer och utvecklas, något som jag tycker är väldigt spännande. Språksociologi är en av de klurigaste delarna i ämnet svenska så jag tror det kommer bli några roliga veckor framöver.

Äntligen!

Äntligen, mitt första blogginlägg, någonsin!

Innan den muntliga presentationen
Eftersom jag har haft problem med mitt internet har jag varit förutseende nog att skriva för han vad jag tyckte och tänkte innan jag gjorde själva presentationen... Det är alltid ganska kul att ställa sig inför en grupp och prata. Men vad pratar man om när man bara har fem minuter? Det ska vara personligt, men vad hinner man säga? Fem minuter är för kort för att gå in på djupet och för långt för att babbla osammanhängande. Sedan är det avvägningen om vad man kan säga, det är jobbigt att vara väldigt personlig och det blir tråkigt om man är opersonlig. Så för att det ska handla om mig men samtidigt inte vara för personligt ska jag prata om mitt land.

Den muntliga presentationen
Min egen presentation är det det svårt att säga så mycket om. Det var rätt kul att prata och jag höll tidsbegränsningen. Men det som framförallt var väldigt roligt var att lyssna på alla andras presentationer. Det jättemysigt att sitta där i halvklass och få höra nya saker om de personer som man gått i samma klass som i ett år.

Språksociologin
Det är ett väldigt intressant ämne som ska bli kul att lära sig mer om. Man känner igen ganska mycket. Som till exempel SVT-programmet om göteborgarna. Så kanske vi kommer att spräcka några fördomar och förstärka andra under det här momentet.

Elisabeth Vajta

Pratprogram och andra torsdagssysslor

September är nästan förbi när jag skriver det här inlägget. Det säger både lönnarna utanför min port och små välmenande påpekanden från bloggkamrater och lärare att "Klara, är det inte dags för det där blogginlägget snart?" Jo, det var självklart dags för länge sen i teorin, men i praktiken är det dags precis just nu.

Jag har en bra magkänsla inför svenskan i år, säkert en hel del jobb men kanske lite mindre stöta och blöta formler och verb än många andra ämnen. Intresset för svenska har funnits där jämt och med en hel del svett och tårar förra året infann sig även en del av den struktureringsförmåga som jag alltid saknat. När vi sedan tog oss en titt på planeringen fanns det utrymme för en flera tevliga saker, såsom ordnörderi och bokmaleri. Det är svårt att säga hur undervisningsformerna kommer att fungera på förhand men det är väl en stor del av den här bloggens funktion att utvärdera och reflektera i efterhand?

Septemberprogram? Prata om precis vad vi vill rörande oss själva i fem minuter? Efter en veckas total låsning på grund oförmågan att välja ämne så lossnade det och varken oro eller nervositet gjorde sig till känna förran några minuter innan framträdandet. Precis som alltid släppte det i den stund jag sagt första ordet. Jag var inte särskilt orolig för att jag skulle verka osäker, tappa ordet eller staka mig. Däremot var jag livrädd för att glida in på något sidospår, helt tappa allt vad fokus och röda trådar heter och och flumma iväg helt ovetande om vart jag egentligen är påväg. Detta resulterar allt som oftast i att publiken sitter helt oförstående och jag överskrider den tilltänkta tiden ganska duktigt. Detta tror jag att jag lyckades undervika denna gång, vilket kanske resulterade i att jag verkade lite stel.

Sedan gällde det ämnet. Jag var redan från början fast besluten om att jag skulle begränsa mig och prata om en liten del av mig, eftersom det ger mer utrymme för detaljer och om jag valde ett för stort område skulle det riskera att kännas lite hafsigt och ytligt. En annan sak som kändes viktigt var att det skulle vara möjligt att känna igen sig i och inte gräva för djupt i hjärnan och fiska fram några förvirrade små tankar som aldrig sett dagens ljus. För även om min berättelse inte är unik, även om det är en så liten liten del av mitt personliga bagage att det inte går att skapa sig en helhetsbild av mig, så är det någonting som påverkat mig och något jag tycker är värt att berätta om.

Nog för idag! Nu är det dags för onsdagslång frukost bestående av havregrynsgröt och hemgjort äppelmos.

Klara Kristina

Efter redovisningen

Det kändes som om det skulle passa med ett litet reflektionsinlägg efter redovisningarna förra veckan. Jag måste säga att jag faktiskt underskattat uppgiftens komplexitet och precis innan lekitonen skulle börja hade jag hunnit bli ganska nervös för att mitt material och mina förberedelser inte varit tillräckliga. Som tur var försvann det ganska snabbt tack vare den sköna känslan som uppstod när alla berättade sina finurliga berättelser. Det var verkligen ingen redovisning som var tråkig eller ointressant, och tiden gick riktigt fort. Jag kan dock inte förneka att jag var ganska trött efteråt och det var skönt att få tänka på något annat.

Överlag var jag nöjd med min egen prestation. Det kändes som om jag berättade en liten historia för någon och inte som om jag höll i en redovisning, vilket gjorde att det kändes som om jag uppnått lite av målet med uppgiften. Så som jag förstått det i alla fall. Det ska bli spännande att få en utvärdering på det jag gjorde, så att jag vet vad jag ska förbättra!