Kärlek Till Hemstaden och Användbara Farfäder

De närmaste veckorna skall Nv2b göra djupdykningar och noggranna granskningar, inte av kemikalieförrådet i Arvid Carlsson och inte av jordlager i naturskyddad skog utan i något så bekant och hemtamt som det svenska språk vi använder oss av varje dag. Ju närmare man kikar på det desto mer både fascinerande och främmande ter det sig och ordnörd som jag är beskådas samtliga dialektmysterier från soffan hemma. Egentligen kan man dra en parallell till arbetsområdet i biologin som vi håller på med nu om biologisk mångfåld. Nyinflyttade arter kan jämföras med de låneord som tokigt snabbt breder ut sig i vårt språk och små isolerade byar med speciella dialekter är bevarade naturreservat. Men till skillnad från när det gäller ekologin finns det ytterst få regler runt hur språket skall bevaras, det får slitas och slängas med lite som det vill. Finns det någon som inför fröbanker och förbud mot genmanipulering när det gäller språkliga variationer? Men det är ju också det som format vårt språk, att det varit utsatt för allt vi människor utsatts för under generationer, och det är just det som gör att det är så intressant att studera.

När det gäller våra minilektioner har jag och min samarbetspartner Henrik hittat en, i alla fall för mig oväntad, guldgruva i Henkes farfar. Han har visat sig vara en fena på Göteborgs historia och detta passar sig utomordentligt bra då det ämne vi valt är just gatunamn och dess historia. Dessutom kan ju människor bidra med berättelser och infallsvinklar som man inte kan hitta i någon bok. Ser fram emot arbetsområdet, särskilt som jag bor i gamla Majorna (blev sentimental när Lindström refererade till mina hemkvarter som Göteborgs Montmartre) och gatorna är fulla med gamla historier om människor som levt där.